Satt just och slentrian tuggade på en liten plastkula. Jag trodde att den var gjord av hård, normalt bit-bar plast. Ack så fel. Den sprack. Och tunna skärvor av plast fyllde min mun. Nu har jag en irreterande plastbit i halsen. Från och med nu ska jag jobba på att sluta bita på plast. Det är en rätt märklig ovana som hör hundar och barndomen till.
Idag är det förövrigt kvalborg och jag har slutat tro på att hitta kontrollen så därför skriver jag igen fast jag är lika dum och okontrollerad som förut, det är ett gott liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar