crash

Härom dagen gjorde jag det otänkbara. Jag ramlade med cykeln. Det hela skedde mycket planerat. Jag cyklade i en nerförsbacke med farthinder framöver, ändå valde jag att ta upp telefonen och ringa med högerhanden. Detta innebar att vänsterhanden var den som skulle hålla i tyglarna. Redan när jag sökte efter mobilen i fickan så tänkte jag att det hela var en dålig dålig idé. Så jag föll, rakt ner i gruset med hand och knä. Kvällen ägnades åt att leka kirurg med synål, sax och alsolsprit. Man kan alltså ramla när man cyklar, det är ingen myt. Det var längesen jag ramlade med biken, på sin höjd har det handlat om att jag har varit lite berusad och cyklat så sakta så att jag vält åt sidan, men det gills inte. Det här var däremot en karatevurpa. Men, det var mors cykel, så min redan misshandlade cykel fick inga fler skador. (Det är lite oklart hur min cykelkorg kvaddades för ett par veckor sedan, jag tror att jag tappade cykeln när jag låste upp den men blåmärkena på min kropp kanske tyder på att det var mer fart inblandad i olyckla, det hela är lite luddigt)

Nog om mig. Nu ska jag gå och låna böcker om mansforskning. Mums