plast i magen och ha det bra

Satt just och slentrian tuggade på en liten plastkula. Jag trodde att den var gjord av hård, normalt bit-bar plast. Ack så fel. Den sprack. Och tunna skärvor av plast fyllde min mun. Nu har jag en irreterande plastbit i halsen. Från och med nu ska jag jobba på att sluta bita på plast. Det är en rätt märklig ovana som hör hundar och barndomen till.

Idag är det förövrigt kvalborg och jag har slutat tro på att hitta kontrollen så därför skriver jag igen fast jag är lika dum och okontrollerad som förut, det är ett gott liv.

operation självransakan har inletts

önska mig lycka till. Jag återkommer när kontrollen har återkommit. Beware.

onsdagen

Idag åt jag fyra varmkorvar till middag. Det var ingen höjdare. I övrigt så var det opponering på mitt PM, jag och x-antal av mina kära class-mates var lite väl generösa med alkoholen igår så vi hade en liten kollektiv bakfylla. Jag fick försvara min uppsats, "Att göra en man" (världshistorierns kanske mest pretto-präglade titel, vilket väl gick helt okej. I övrigt så fick jag idag förslaget att följa med albin till Berlin på lördag, men eftersom detta var alldeles för sent påkommet, och eftersom allt jag äger och har understiger 1500 spänn så är det ingen bra idé. Åh, vill se Berlin på våren, och vill komma bort en stund. Att komma bort är bra. Men, eftersom jag får fin besök i form av Emma på lördag så är jag nöjd. Sen tycks det som min övertalnings kampanj har lyckats, Hampus i Uppsala verkar bli aktuellt i höst. Wie wie wiiie!

skogen

Nu drar jag till skogen, landet, dalarna. Ska spendera helgen i vårt lilla lilla hus med mor och far. Där ska jag studera, fundera över fenomenet bi-curious. Hoppas jag bli myggbiten, för nu är jag trött på vintern, heja våren.

Dagens quote:"I'm not a nerd I'm a jock who's to cool for sports" - Bart.

totrorevovloligog hohelolgog!

money

jag har inga pengar. jag har en hemtenta som jag borde skriva på. jag funderar på att åka till "stan" (eller den klena ursäkt för centrum som uppsala levererar) och köpa läckra speedos-tighta träningsbyxor eller något as fränt att ha på mig ikväll. Det känns som en bra idé med dåliga effekter.

panter-tanter

Idag tog jag ett medel-pass på friskis och svettis. Gladeligen ställde jag upp där i den stora hallen redo att gymnastisera i sann kollektiv mao-anda. Ledaren var en rund kvinna i medelåldern med ett läckert pannband nertryck över den spretiga korta frisyren. Majoriteten av de andra motionärerna hade troligtvis levt minst ett halvt sekel och många var lätt överviktiga. Dessa faktum gjorde att jag bedömde att träningspasset skulle bli en baggis. Men herregud, det var så fruktansvärt jobbigt. Jag svettades så mycket att det en gång droppade (uschigt men sant) små droppar ner på golvet när jag skulle göra situps. Min mage och mina armar ville ge upp av alla as-konstiga styrkeövningar. I för sig har jag inte världens grymmaste fysik, men jag är inte helt utan kroppstyrka. Men det här var sjukt jobbigt (vill skylla lite på att det var för att jag gymmat en halvtimme innan, men det är fegt att skylla ifrån sig) Anyway, det är egentligen hit jag vill komma; jag bara måste ge en eloge till alla 50+ som inte bara genomförde passet med en förnöjd min, utan gick därifrån lika fräscha och torra som när dom kom. Panter-tanterna svettades inte och dom fuskade nästan mindre än mig med armhävningarna. När jag blir gammal ska jag också bli stark och torr.

Nu ska jag fortsätta kolla på 27 dresses med hon från Greys Anatomy. Det är rätt kasst. Skulle hellre kolla på det som den här bruden kollar på, men man kan inte få allt...

failure is not an option

Jag kan inte på rak arm säga när jag började inta föda i fast form. Jag har lite problem med hela "när jag var bebis fick jag näring genom mors e-kupor"-problematiken, så jag har aldrig kommit mig för att fråga när jag började äta vanlig mat (vet dock att jag inte var ett outsiders-fall utan slutade ammas i ett normalgammalt spädbarnsstadie). Anyway. Jag har ätit mat väldigt länge. Hur kan jag då inte kontrollera detta? Vid i princip varje måltid, och säkerligen alla gånger då godis, glass och andra ljuvligheter äts, så slutar jag inte äta fören jag inser att jag mår så illa att jag inte kan röra mig. Det brukar också vara en effekt av att jag äter en måtid på ca tre minuter vilket oftast inte är ett hellyckad koncept. När illamåendet, efter x-antal timmar, börjar lägga sig brukar jag trycka i mig en bit choklad. Att kroppskännedom skulle komma med åren tar jag fullständigt avstånd ifrån.

Nu ska jag (illamående) cykla till Karin Boye-biblioteket. Jag var duktig och gjorde det igår men då var biblan stängd. Vad sänder det ut för signaler till studenterna egentligen att stänga klockan 16? Jag tolkar det som ett statement som bara skriker "Nu är det dags att ta helg ungdomar". Jag ska i alla fall dit idag och vandra omkring bland antropologi och etnologi hyllorna och leta böcker och inspiration. Vissa brukar utyttja databaser för att hitta relevant litteratur, jag föredrar mer att låna random böcker med titlar som eventuellt kan kopplas till det jag skriver om. Sen är det bara börja att manipulera litteraturen och plocka citat ur sin kontext för att påvisa min egen tes. Rena rama hitte-på strategin, I like it!

Dagens citat: Som så många gånger förr, när jag ringer till min far och gnäller över att jag inte har något grepp om mitt uppsatsskrivande och att jag inte vet vad jag håller på med, så tar han en konstpaus och säger eftertänksamt "Frida, det är aldrig för sent för att ge upp". Underbart att höra. Min far som i övrigt har en t-shirt med Apollo 13 snubben Gene Kranz citat "Failure is not an option" har en skön inställning till det här med livet tycker jag. Om att ge upp alltid är en val möjlighet så borde det väl indirekt betyda att man aldrig kan misslyckas. Man hade ett "ge uppande" som alternativ hela tiden och därför så finns inte misslyckandet. Nice

crash

Härom dagen gjorde jag det otänkbara. Jag ramlade med cykeln. Det hela skedde mycket planerat. Jag cyklade i en nerförsbacke med farthinder framöver, ändå valde jag att ta upp telefonen och ringa med högerhanden. Detta innebar att vänsterhanden var den som skulle hålla i tyglarna. Redan när jag sökte efter mobilen i fickan så tänkte jag att det hela var en dålig dålig idé. Så jag föll, rakt ner i gruset med hand och knä. Kvällen ägnades åt att leka kirurg med synål, sax och alsolsprit. Man kan alltså ramla när man cyklar, det är ingen myt. Det var längesen jag ramlade med biken, på sin höjd har det handlat om att jag har varit lite berusad och cyklat så sakta så att jag vält åt sidan, men det gills inte. Det här var däremot en karatevurpa. Men, det var mors cykel, så min redan misshandlade cykel fick inga fler skador. (Det är lite oklart hur min cykelkorg kvaddades för ett par veckor sedan, jag tror att jag tappade cykeln när jag låste upp den men blåmärkena på min kropp kanske tyder på att det var mer fart inblandad i olyckla, det hela är lite luddigt)

Nog om mig. Nu ska jag gå och låna böcker om mansforskning. Mums

vårros

I söndags stod Uppsala mig upp i halsen. Vissa kanske skulle skylla på lördagen alldeles för häftiga dryckes intagande. Men det handlade mest om en oerhörd ilska på världen utan för. Typ. Så jag flydde, hem hem hem. Uppsala är bra, men V-by kommer alltid vara hemma. Dessutom så har det ny invigna Vällingby centrum fler affärer än Uppsala. När man är i Vällingby får man dessutom se V-bys stolthet, Hampus. Ibland frågar jag mig vad jag gör i den lilla hålan som jag ibland väljer att betrakta Uppsala som, pluggandes någonting som inte kommer ge mig särskilt mycket i framtiden. Men det stannar där, som ett ifrågasättande. För visst gillar jag staden en massa, och framför allt trivs jag med människorna där och även med mitt hjärnvridande men intressanta pluggande. Så imorn ska jag återvända "hemmåt" med lite ny betong-energi. (En hemsk sak har dock skett, min älskvärda väg som leder till tunnelbanan har beklätts med en ny arom, en doft av avlopp möter grisbonde... ick)