institutionsmingel

Igår hölls institutionens terminliga forskningspresentation. Allt avslutades med vin eller (som studierektorn poängterade flertalet gånger) vatten-mingel på institutionen. Allt började som vanligt, jag och mina kära kursare (vi var bara tre som släpat oss dit, shape up liksom) stod i ett eget hörn skrattade åt den bissarra situationen och vår totala oförmåga att mingla med doktorander och proffesorer. Sen hände något. Vi socialiserade oss, även om detta skedde i grupp, så det hela slutade med att när vi gick ca 3 timmar senare så var det bara en handfull personer kvar. Respect åt C-studenterna. Dessutom hade vi som vanligt en massa vettigt att säga...

Jag borde plugga. Borde Borde, men bär snarare på en grym lust att läsa Lukas Moodysson och lyssna på Sage Francis, för gamla tiders skull liksom... Blir nog så.

nya tider på 13 kvadrat

Imorse fick jag reda på att jag fick ett kontrakt på ett litet (förhoppningsvis) gulligt rum på rackarberget. Ska bli så skönt att få flytta. Vet inte hur det skulle kännas att bo kvar här när mina underbara fina korridorare flyttar. Dom två är min tredje hälft. Men Emil finns ju i alla fall kvar i stan (och nu när också jag flyttar) så kommer vi inte ha så långt till varandra. Och Elsa återvänder ju efter tre månader. Om hon inte hittar någon smäcker Indisk yngling som hon gifter sig med, eller hon kanske blir frälst i något kloster. Men jag tror inte det

Idag har jag varit uppsnärjd i det blå. Vilken dag. Vilken känsla. Jag får dessutom ha linser ikväll då jag först ska hem till den andra elsa och dricka skumpa (fira fira fira) och sen gå till snerikes. Yes. Jag är fortfarande lika förtrollad efter resan också, regnet som öser (små duggar) ner utanför gör inte alls speciellt mycket. It's a beautiful life, oh oh ooo.

Paris I'm in love

Vilka dagar jag har haft. Jag blev upp över öronen förälskad i Paris. När jag och sara satt och åt fransk frukost i solskenet bredvid Eiffeltornet (på äkta turistiskt manér) så var kärleken total. Så underbart att se alla fina par som tycker om varandra. Jag hann med att se allt jag ville se, typ. Hade varit "kul" att se Oscar Wildes grav, men efter att ha tagit oss en titt på Jim Morrisons viloplats så satte vi oss på en trappa och hade ett alldeles fantastiskt samtal och när vi väl var på väg mot herr Wilde så skrek någon arg fransyska på oss. Det är tydligen så att man stänger kyrkogårdar i Paris, i alla fall Père-Lachaise. Men det ger mig en av många anledningar att återvända.

Det hände en massa galna saker. Underbara saker. Och saker som tröttade ut mina fötter (typ en vacker vacker vacker nattlig promenad längs upplysta Seine). Jag återkommer med topp tre...eller fem, eller kanske tio (varför måste man begränsa sig?)

un oeuf à Paris

Nu drar jag.Mot Paris. Bort från funderingar på vad jag ska göra under våren, ska jag hoppa av? härda ut? flytta nån stans (andra hand)? bo kvar? vara i sverige? jobba för att komma bort från sverige? fundera mera? bara låta tiden ha sin gång?
Hur ska man veta? Allt jag vet att jag ska möta Paris, möta Sara. Jag tror att jag kommer finna kärlek till den första, till den senare vet jag att kärleken är stor. Nu stillas min saknad, nu drar jag...(eller först ska jag försöka sova i 2.5 timmar men sen sen drar jag)

vända vinden!

Carolina Gynnig sjunger "allting som jag tar på blir till guld" hur mycket låten suger (fast hon är mega skön) tänker jag inte gå in på... Men, för mig känns det tvärt om. Allt som jag har tagit sista tiden har blivit till motsatsen till guld, vad det nu är. Idag insåg jag att faktumet att jag inte pluggat nåt på drygt två veckor faktiskt har gjort så att jag har hamnat efter rätt rejält. Men, har man ingen lust att plugga så gör man det inte. Så enkelt är det tyvärr. Idag bestämde jag mig för att vända vinden. Har ingen lust att tycka synd om mig och skita i allt eftersom alla ändå kommer att dö förr eller senare. Så jag har bestämt mig för att rycka upp mig. Ska försöka skaffa rum närmare stan (rackarbeget) skiter i att det är litet och att man delar toalett... Har ingen lust att vara fast i kantorn längre. Det är mer förort än västerort någonsin kan bli.

all that concrete is gold.. yes it is!

När man vaknar av egen vilja, inser att solen skiner idag också. När man fortfarande är förtrollad av sömnens diffusa tankemönster och väljer att klappa sig själv på axeln och konstatera att man är en bra människa, och att man duger. Då är mornar som de ska vara. Att sedan ta ett steg ut i köket och mötas av världens soligaste korridorare som också blivit förtrollad av sol och blå himmel, då jävlar. Då är man på G. Då är livet som det ska vara... men det är vid sånna tillfällen som jag saknar min förort. Det finns knappt något bättre än att vandra mot johannelundstunnelbanestation med solen i ögonen och ett underbart industriområde bredvid gångvägen. Den märkliga är att jag är ärlig. Det finns inget som kan glittra så fint i solen som betong. Dessa färgglada elsskåp (som står vid gångvägen mot johannelund) får illustrera lite av känslan.

Nu lyssnar jag på "you are not alone". Den gamla Michel Jacksom plågan. Hur många tryckare har man inte dansat till den? Jag har insett hur fantasisk gamle gode Michel faktiskt är. Tror nästan att jag ska spendera mina otillräckliga pengar på att köpa 25 års utgåvan av Thriller. För att hylla varenda tryckare han har bjudit på under åren. Tryckare, det fanns ju inget häftigare än att bli uppbjuden av den man var obotligt förälskad i och sakta röra sig i takt till musiken och hoppas att världen skulle gå under just i det ögonblicket (ja, det var nästan så dramatiskt). Jag är till och med villig att hylla alla tryckare man dansat med de man INTE ville dansa med, men som man gjorde ändå, som "pity-dance". Nån måste ju dansa med dom som ingen vill dansa med...jag undrar hur många som pity-dansat med mig under mellanstadiedisconas lopp?

Vilken nostalgi tripp! Och vilken euforisk start på dagen. Ljuvligt. Ikväll blir det antropolog party. Vi är inte bara sköna i våra tanke resonemang, vi är jävligt svängiga på dansgolvet med. Word. Over and out.

bakis och linslös

Jag har nog aldrig sett så mycket folk som jag såg i lördags vid telefonplan inför landet festen. Vi stod i kö ett tag och gav sen upp för att finna nya (fast vanliga) äventyr på Ace. Dans i tre timmar och kärlek från svettgudarna.

Igår var det snerikes för hela slanten, ett hemsläp av J i sedvanlig, "break up sex" anda och idag är jag bakis. Dessutom var jag hos optikern i morse och jag får inte ha linser på ett par dagar. Det suger. Och jag insåg att jag inte ser nåt i mina glajjer, så jag fick köpa ett par nya. Fula men mycket billiga. Just nu suger allt faktiskt. Men jag vägrar att ge upp. Tycker lite synd om mig själv fast sånt är destruktivt. Fast... jag är mest arg faktiskt. Förbannad, cynisk och bitter och jag längtar till våren.

"ikväll är jag inge´ bra för mig själv"

Idag fyller systern min år. Hon är det finaste jag har. Jag har verkligen henne, för hon är min. Det är det fina med syskon, man har äganderätt på dom. Redans nice. Grattis siss!

Ikväll är det landet som fyller tre år. Jag ska bli ap full och dansa på alla 13 (!) klubbars dansgolv. Dom har nämligen samlat så många klubbar på konstfack kvällen till ära. Årets största fest? Jag tror det. Först blir det förfest inne i slussen och efter smärre kläd panik fann jag en vit tischa undengömd/kvarglömd i garderoben här hemma, så nu är livet gott. Jag blir nog rätt full, rätt glad och allt blir alldeles alladeles underbart. Jag längtar tills klockan tickar iväg och det är dags att börja med ferstligheterna, sen längtar jag till att få träffa sara och paris. Men... snart.Oih! (Glädjerop)

tjejerna mot killarna

Härom dagen presenterade jag mina uppsatsplaner för c-uppsatsen i antropologi. Den tentativa (torra) titeln löd: "Tjejerna mot Killarna" - hur genusstrukturer reproduceras i skolvärlden och hur de som avviker bemöts.

Jag kände att det här var minsann spännande, men gick det att genomföra? Är uppdelningen mellan tjejer och killar verkligen så markant i dagens skola, eller är det bara något som min problemsökande, genusfokuserande hjärna har hittat på?

Så idag jobbade jag i en skolklass (lågstadiet). Det första jag möts av är ett stort bråk på fotbolls planen, varför? Jo, fröknarna hade bestämt att fotbollsplanen skulle delas in i tjej respektive kill-dagar, och nu rådde delade uppfattningar om det var tjej eller kill-dag just denna dag. Kontentan i problemet var i alla fall att killarna ville spela fotboll och tjejerna leka andra lekar (flaggleken) som man behövde grusplanen till. Och då planen var för liten för att dela på mitten så löste man problemet med att fördela tillträdet på grusplanen på olika veckodagar.

Alltså, man valde att kalla dagarna för "Tjej-dagar" och "Kill-dagar". När det var tjejernas dag fick killarna vara med bara med tjejernas tillåtelse (de får alltså säga nej) och vice versa. Jag tyckte att det här kändes som en utmärkt idé. För, det hade ju varit så himla onödigt att istället fokusera på vilken aktivitet som "tjejerna"(flaggleken) eller "killarna" (fotboll) ville använda planen till. Det hade ju varit jätte dumt att kalla dagarna för "Flaggleks-dag" och "Fotbolls-dag" och låtit alla vara med oavsett kön och intresse.

På riktigt. Jag trodde inte att jag hade något belägg för min uppsatsidé och att den var onödig. Jag hade fel. Skolan borde skärpa sig. Jag tror inte på "boys will be boys" eller "girls will be girls" i alla fall inte fullt ut. Och är det inte irrelevant vilket jävla kön man tillhör. Låt barn vara barn istället!

Dagens Inköp
En tur och retur biljett till Paris innan februaris slut. Jag ska träffa min Sara, solen och ett gäng baugetter (fritt för tolkning)!

Dagens Humörhöjare
Fröken är ett levande begrepp. och inte nog med att all kvinnligpersonal i skolan kallas fröken i skolan, när också de biffiga männen på 20+ kallas fröken så kan man inte låta bli att dra på smilbanden.

dagarna på veckan går runt runt runt

Jag tror egentligen inte på veckodagar. Var på en mycket intressant föreläsning i höstas där föreläsaren avslöjade hemligheten att veckodagar inte finns på riktigt. Det är bara en abstrakt definition, som vill tillber som någon slags ultimat sanning. Varje dag är helt ny, det är bara vi som tror att måndagar kommer tillbaka inom loppet av sju. Lördag hela veckan är min melodi. Eftersom det alltså inte finns veckodagar i "verkligheten" så ser jag inte några förhinder till att betrakta alla veckodagar som lördagar. Fast idag (torsdag) ska jag börja jobba 11.30. Får se om jag kommer iväg. Är lite osäker på vad jag tror om tid också...

Dagens (eller gårdagens) sms:

Jag vet att du kommer vilja ligga med mig nu men det kommer inte funka, däremot kan du få komma och titta på McGyver!!! Har sju säsonger! Yeah!

Från en kompis som delar min MacG fascination

el stockholmo

Idag åker jag hem. Igen. Behöver fly hem till min stad. Ganska spännande är att jag tycks tro att februari inte finns hemma. Jag avskyr februari. Men i övrigt så har jag ny frisyr och en känsla av att jag kommer börja lyssna allt mer på Röyksopp. Lilllördag på stampen ikväll. Det blir nog mycket trevligt.

mmmkey monday

Jag kan springa! Lyckades springa tre varv runt friskishallen utan att få ont i något av knäna. Jag började fån le och fick för mig att jag skulle springa jätte fort. Vilket jag gjorde, och blev as trött. Men det var det värt. Förövrigt så leddes passet av en man som skrek "OIH" hela tiden, älskade fransk schlager och tycktes ha något svårt med att hålla takten.

Dagen har flytit på. Ömsom härlig, ömsom lite jobbig. Såklart. Men efter en helt grym gästföreläsning med Alf Hornborg. (Ja, det är som jag alltid har trott vår överkonsumtion gör så att människor på andra platser svälter, jag hade rätt. Fan vad nice). Sen var det matlag i Flogsta. Med ångestfyllt flogstavrål, prat om döden och sällskapsspel. Det var precis vad jag behövde.

Jag gillar listor. Så därför tänker jag anamma konceptet med "dagens ...". Here it goes

Dagens Ledmotiv:

Dagens Sms:

Snyggkristoffer sitter på min pendel...Giii

Från Syster (Snyggkristoffer är alltså samma person som idolkristoffer)

Dagens Insikt:
Jag vill ligga med Håkan Hellström. Och detta innebär (nödvängtvis) inte att jag vill ha sex med honom. Jag vill bara ligga i en säng någonstans och krama honom. Hellst skulle jag vilja leva så i alla mina dagar och endast släppa taget för att inta föda och uträtta behov. Men eftersom detta inte lär hända så får jag nöja mig med att lyssna på hans musik och känna mig väldigt oensam om att vara som jag är. Jag gillar Håkan.

the hardest part?

Det här skulle inte bli en gnäll blogg. Jag lovade mig själv det. Men jag skiter i vilket. Idag är en gnäll dag. J, "gjorde slut". Eller kanske rättare sagt, avslutade det som var, vad fan det nu var. Det känns inte alls bra. Återigen fick jag "jag kan inte bli kär snacket". Fuck off. Jag vet att jag sa att jag inte skulle bli arg. Men jag vill vara arg, jag vill gå ut och supa, knulla och slåss. Vill kasta en stol i väggen. Eller bara sluta upp med att försöka involvera mig i människor. Börjar mer och mer tro (eller vilja tro) att min idé om att mitt eget jag är det enda som verkligen finns. Ibland hoppas jag att omvärlden är min egna mentala fantasi. Att allt är en mental konstruktion och att jag en dag ska komma på detta och skratta åt allt. Fast då kanske det blir rätt ensamt i för sig...

Jag är så trött på att höra att jag är en kanon/toppen/härlig/underbar tjej. Jag bajsar snett på det. (Detta utryck kom till min värld när en gympafjolla lackade under en träning och skrek "jag bajsar snett på voltgolv", det säger verkligen allt). G'natt