Partyskadad

Så i fredags hände det, igen. En partyrelaterad skada som inte vill ge med sig trots att dagarna går. Det hela var ett reslutat av lite galet dansande på elins hur trevliga som helst 21-års fest. En vän, (fadern till mitt framtida barn) lyfte upp mig och snurrade runt runt. Det var som en saga. Det är inte ofta folk lyfter upp min drygt 1.75 cm långa kropp och snurrar runt mig i en härlig svängom. Men det skedde och jag kände mig som en princessa. Ända till balansen förlorades och jag flög som en projektil in i tv-bordet (hah, missade vetrinskåpet!) och kraschlandade. Nu är jag blåslagen och doktorn berättade på måndagsmorgonen att det troligen är en liten pytte spricka i ett revben. Det tror inte jag. Det känns redan bättre och även om det ska ske med en förnekelse så är jag tillbaka på dansgolvet nästa tisdag. I swear! Kan dock inte avgöra om denna partyskada är en bättre historia en min föregångna favorit. Vilken är då jag på gubbskivans dansgolv (som på dagtid var gymnasiets matsal), aningen förfriskad dansade med min kvinnliga klassföreståndare och mina kusiners kusin till Boten Anna (Basshunter är grejen liksom, eh?) och mitt lilla knä gick ur led. Det var skoj. Eller varför inte den där gången när jag skulle visa hur min syrra brukade stampa i golvet när hon var liten och tog i så hårt att fel knä gick ur led och jag föll ihop och fick slå tillbaka det, varpå marcus skrattar för att han tror att jag är så full att jag ramlade av egen maskin. Det var också en höjdare.

Dagens fråga: Ska jag börja festa mindre eller skaffa en bättre försäkring?